WINNIE var en 6-årig flicka från Idaho som omkom i en tragisk trafikolycka 1961 och familjen sörjde henne djupt. Modern, Charlotte Eastland, längtade intensivt efter sin avlidna dotter och önskade att hon på något sätt kunde återkomma till familjen, trots att hon inte trodde på reinkarnation. Omkring sex månader senare hade Winnies äldre syster, Sharon, en förebådande dröm om att Winnie skulle komma tillbaka till familjen. Och då Charlotte två år senare blev gravid drömde hon att Winnie var hos dem igen. När Charlotte 1964 skulle föda och befann sig i förlossningsrummet, hörde hennes dåvarande make Winnies röst tydligt säga: ”Pappa, jag kommer hem.” Strax därpå nedkom Charlotte med en dotter som döptes till Susan. Även om Charlotte trodde att Susan var den återfödda Winnie uppgav hon att hon inte talade med sina barn om det förrän 1969, då Susanne var 5 år. Ian Stevenson fick kännedom om fallet 1968, då han började brevväxla med modern. Han undersökte det sommaren 1969 och talade med Susan, hennes mor och syster men inte med barnens styvfar. Fallet följdes upp 1977 via brevväxling.
Påståenden, identifikationer och beteenden. När Susan var omkring 2 år återgav hon flera minnesbilder som föreföll hänföra sig till Winnies liv. Då någon t.ex. frågade henne hur gammal hon var svarade hon under de kommande tre åren att hon var 6 år, vilket ju var Winnies ålder när hon förolyckades. Några år senare påstod hon att hon var äldre än sin storebror Richard. Winnie hade varit tre år äldre än sin bror, men Susan var sex år yngre. Susan identifierade sig också med Winnie på två fotografier genom att säga: ”Det där var jag.” Hon insisterade på att få behålla fotografierna och satte upp det ena vid sin säng. Det andra bar hon med sig under flera veckor, och med jämna mellanrum upprepade hon att fotografiet föreställde henne. Hon bad dock aldrig att man skulle kalla henne för Winnie. Vid ett annat tillfälle, när Susan fortfarande inte hade lärt sig att forma mer än några få bokstäver, skrev hon ”WINNI” på köksdörren. Hon glömde E:et, och det sista I:et skrev hon horisontellt.
Susan använde flitigt frasen ”när jag gick i skolan” och talade jämt och ständigt om hur hon gungade på skolgården, vilket Winnie ofta hade gjort. Susan hade då ännu inte börjat skolan. Hon namngav tre av fyra personer som Winnie ett år före sin död hade åkt till stranden med för att bada. Susan uppgav också att hon (Winnie) hade lekt på en äng med sin syster Sharon, att det hade funnits hästar som hon inte var rädd för och att hon vid ett tillfälle hade gått under en häst. Hon kom även ihåg det smeknamn (”Greggy”) som en lekkamrat till Winnie hade haft. Vidare berättade hon att när hon i sitt förra liv var på väg till skolan brukade hon stanna till vid sin morbrors hus för att leka en stund. Slutligen kunde Susan som 13-åring erinra sig hur hon (Winnie) hade följt med sin mor till en bowlinghall och blivit kysst av en pojke. Samtliga händelser som Susan berättade om hade tilldragit sig i en annan stad; familjen hade flyttat efter Winnies död. Alla ovan relaterade uppgifter stämde in på Winnie.
Födelsemärke och andra särdrag. Susan hade ett litet födelsemärke (nevus) på sin vänstra höft. Det var 13 mm långt och 10 mm brett samt var mörkare pigmenterat än den omgivande huden. Enligt obduktionsprotokollet fick Winnie sin allvarligaste skada på i stort sett samma ställe när hon förolyckades. Modern ansåg att Susan och Winnie även hade vissa fysiska karaktärsdrag gemensamma. Båda var spänstiga och ganska framfusiga i jämförelse med deras syster Sharon. Men till utseendet liknade de inte alls varandra.
Trovärdighet och tolkning. Till fallets svagheter hör att modern trodde att Susan var den återfödde Winnie, att Susan mindes ett liv som sin egen syster och att modern på olika sätt kan ha uppmuntrat Susans identifikation med Winnie, t.ex. genom att ställa ledande frågor. Men å andra sidan var det ingen av föräldrarna som vid Winnies död trodde på reinkarnation. Modern tillhörde en kristen församling som bestämt avvisade denna tro. Under inflytande av de uppgifter som Susan lämnade fann hon efterhand reinkarnationstanken alltmer tilltalande, även om hon inte lämnade sin kristna församling. Till fallets starka sidor hör framför allt att Susan hade kännedom om detaljer från Winnies liv och att hon ibland betedde sig som sin avlidna syster. Även om fallet inte tillhör ett av de mer bevisstarka så uppvisar det samma allmänna känntecken som man återfinner i fall från andra länder och kulturer.
Referenser:
Stevenson, I. (2001a): Children who remember previous lives. Jefferson, NC: McFarland. Andra reviderade upplagan (den första utkom 1987).
*
Fall nr 6:2 – 27/8 2018