Generellt om amerikanska reinkarnationsfall
Se länkar till amerikanska fallstudier längre ner.
Reinkarnationsfall finns inte bara i Asien och Mellanöstern utan också i västerlandet, även om de förefaller vara betydligt färre i vår del av världen. Men numera finns det – särskilt i USA – många människor som på sociala medier berättar att de i sin barndom hade minnen från tidigare liv, se exempelvis om fallbeskrivningar av Carol Bowman på The Reincarnation Forum och i Facebookgruppen Signs of Reincarnation. Det finns även amerikanska tv-dokumentärer som skildrar sådana fall (se t.ex. The ghost inside my child).
Eftersom den stora majoriteten västerländska föräldrar inte tror på reinkarnation är de ofta skeptiska till sina barns uppgifter, tar dem inte på allvar och undertrycker dem ibland. Hur många sådana fall det finns är av förklarliga skäl okänt. Ett exempel är Roberta Morgan som började tala om ett tidigare liv när hon var i 2-årsåldern. Hon sade att hon hade ”en annan mamma och pappa”, gjorde för modern ofördelaktiga jämförelser med sin andra mamma och krävde att få besöka ”sin familj” eftersom hon hade lovat det. Dessutom lämnade hon flera andra uppgifter om sitt tidigare liv och pekade vid ett tillfälle ut en grusväg som hon påstod ledde till hennes förra hem. Men hon lämnade inga namnuppgifter. Eftersom modern var medlem i en kristen församling och inte trodde på reinkarnation var hon helt oförberedd på sin dotters ständiga tal om ett föregående liv. Dessutom blev hon sårad av de ofördelaktiga jämförelser som Roberta gjorde med sin förra mor. Och efter ett halvår hade modern fått nog. Hon gav sin dotter stryk varje gång hon sade något om sitt tidigare liv, och Roberta slutade då att tala om det. Först när Roberta var 9½ år gammal blev modern intresserad av hennes minnesbilder och fick skuldkänslor för att hon undertryckt dem – men då hade Roberta glömt alltsammans.
Referens:
Stevenson, I. (2001a): Children who remember previous lives. Jefferson, NC: McFarland. Andra reviderade upplagan (den första utkom 1987).
Närmast följer det sannolikt äldsta fallet som finns rapporterat från USA (undantagna är fall från ursprungsbefolkningen i Nordamerika). Därefter återges ett fall av Carol Bowman, som har en mastersexamen i rådgivning (”counseling”), och två fall som studerats av professor Ian Stevenson.
Fallet Nellie omtalas i en tidningsartikel från 1892. En familj förlorade 1880 sin lilla dotter, Maria. Året därpå flyttade familjen från Effingham, Illinois till Dakota, och 1883 föddes en dotter som döptes till Nellie. Hon accepterade dock inte sitt namn, framhärdade i att hon hette Maria, påstod att det var hennes riktiga namn och att man förut hade kallat henne för det. Då hon var 9 år gammal följde hon med sin far på en affärsresa till Effingham, där hon aldrig varit förut. Väl där uppges Nellie ha känt igen huset som familjen tidigare bott i och kunde identifiera flera personer som hon aldrig träffat men som var välkända för Maria. Nellie beskrev också skolan som Maria gått i, och när hon besökte den gick hon utan att tveka fram till den skolbänk som Maria suttit i och sade: ”Det är här jag brukade sitta”. Även om det är ett fall som aldrig blev närmare undersökt stämmer det väl in på det allmänna mönster som en majoritet av fallen uppvisar, oavsett land och kulturtillhörighet.
Referenser:
Shirley, R. (1936): The problems of rebirth. London: Rider.
Papus (datum saknas): Reincarnation. London: Rider.
Fallet Donald är ett ovanligt exempel på vad som kan tolkas som en korrekt förutsägelse av en tonårings återfödelse. Roger var inte mer än 16 år gammal då han omkom i en bilolycka. En tid innan han förolyckades togs ett fotografi av honom och hans 2-åriga lillasyster, Lauren, där han leende blickar ner på sin syster då hon talar i sin rosa leksakstelefon. Några månader efter hans död påstod Lauren att hon talade med honom i sin telefon. Hon förde till synes långa och livliga samtal med Roger, skrattade ibland och gjorde regelbundet pauser precis som om hon lyssnade på vad brodern hade att säga, vilket är ovanligt när små barn låtsas tala i telefon. När modern frågade henne vem hon talade med svarade hon alltid att det var Roger. Modern fäste dock ingen större vikt vid Laurens lek som pågick i något år. (Ett liknande fall, Suzanne Ghanem från Libanon, finns återgivet i boken ”Barns minnen från tidigare liv – forskning i livets gränsland”.)
En dag talade Lauren om för sin mor att Roger hade sagt att han snart skulle komma tillbaka. Modern förklarade då att det var omöjligt eftersom han var död och nu befann sig i himlen. Men Lauren framhärdade och tillade att han mycket snart skulle återvända. Modern tänkte att hennes dotter var för liten för att förstå vad döden innebär och lät ämnet falla. När Lauren och hennes mor några dagar senare var ute och handlade, ledde Lauren modern till ett skyltfönster med barnkläder för pojkar. Modern trodde att hon ville handla kläder till sig själv och förklarade för henne att det var pojkkläder. Men Lauren sade att de var tvungna att handla kläder till Roger eftersom han snart skulle komma tillbaka. Modern förvånades återigen över dotterns påstridighet men lät även nu det hela bero. Och hon tänkte inte mera på vad Lauren sagt om Roger förrän flera år senare.
Efter en svår graviditet födde den 43-åriga modern ungefär ett år senare en son som döptes till Donald. I barndomen lämnade han dussintals korrekta uppgifter om ett tidigare liv som Roger. Han föreföll ha kunskap om bilolyckan där hans bror hade omkommit och om händelser som inträffat under Rogers liv samt uppmärksammade förändringar som skett i huset efter Rogers död. Detta övertygade föräldrarna att Lauren hade haft rätt hela tiden och att Donald var den återfödde Roger. Carol Bowman återger endast moderns berättelse, och fallet är i övrigt inte undersökt närmare.
Referens:
Bowman, C. (2001): Return from heaven. New York, NY: HarperCollins.