Den 18-årige ŞABAN SAĞIR från byn Şarkonak i Turkiet arbetade med att lasta och lossa gods på båtar i hamnstaden İskenderun. När han en dag i juli 1951 intet ont anande låg och sov i lastrummet på en båt, träffades han i pannan av ett bränslefat och avled troligtvis omedelbart. Hans mor sörjde honom djupt och gick ofta till kyrkogården och grät. Omkring två år senare hade hon en s.k. avskedsdröm i vilken Şaban frågade henne: ”Har du sparat guldhalsbandet?”, varpå hon svarade: ”Ja, jag kommer alltid att förvara det åt dig, och jag har också sparat de 400 turkiska punden till dig.” I drömmen sade Şaban sedan: ”Gråt inte längre. Jag har blivit återfödd i byn Nardüzü och min mor heter Derra Kapan.”

Utifrån dessa uppgifter sökte modern upp kvinnan ifråga i Nardüzü (mindre än 500 m från Şarkonak), som ungefär ett år tidigare (förmodligen i slutet av 1952) hade fött en son, Celal Kapan. Familjerna levde under likvärdiga socioekonomiska förhållanden och var bekanta med varandra men inte nära vänner. Derra Kapan bekräftade senare att Şabans mor vid sitt besök hade relaterat sin dröm om Şaban för henne. Vid denna tid hade Celal ännu inte börjat tala, men vid 2 års ålder började han identifiera sig med Şaban. Ian Stevenson undersökte fallet 1967 och 1971, varvid han intervjuade Celal, hans mor, syster en farbror och några andra personer samt Şabans föräldrar och en bror. (3)

Påståenden, identifikationer och beteenden. Då Celal ännu inte hade fyllt 3 år hälsade Şabans mor på honom för andra gången, och han uppges då ha identifierat henne. I ungefär samma ålder skulle han enligt sina anhöriga ha gått och hälsat på Şabans mor på egen hand. Under de närmaste åren fick hans mor otaliga gånger hämta honom där. Vid ett tillfälle bad han Şabans mor att få ”sitt guldhalsband” och de 400 turkiska punden. I övrigt verkade Celal närmast förvirrad över att befinna sig i sin nuvarande familj och i ett litet barns kropp och sade: ”Vad gör jag här? Jag arbetade i hamnen.” Vidare förnekade han sin mor, påstod att han hade en annan mor och fortsatte att besöka Şabans familj åtminstone tills han var i övre tonåren. Slutligen uppgav Celal att han hade minnen från tiden efter att han (Şaban) förolyckats: att han förts bort i en ambulans, att en läkare dödförklarat honom, att kroppen hade tvättats och att han bevittnat sin egen begravning.

Födelsemärken och andra särdrag. Utöver skadan i pannan blödde Şaban ur ena örat och hade ett mindre sår på bakhuvudet. Detta intygade hans farbror och en annan person, vilka också arbetade i İskenderuns hamn (obduktionsprotokoll saknas). När Celal föddes var hans panna svullen under en dryg vecka. Mitt i pannan hade han dessutom ett stort födelsemärke. Då Ian Stevenson undersökte den 15-årige Celal var märket ett iögonfallande, vertikalt område av ärrliknande vävnad (omkring 3 x 20 mm), vilket sedan successivt försvagades. Vid födelsen och under hela sin uppväxt hade Celal ständigt återkommande och delvis smärtsamma utsöndringar från ena örat, vilket sannolikt berodde på en mer eller mindre kronisk inflammation i mellanörat (otitis media). Under hela sin uppväxt plågades han dessutom i perioder av svår huvudvärk, företrädesvis från pannloben. Denna värk kvarstod 1971, då Stevenson träffade honom sista gången. Ingen av Celals anhöriga hade eller hade haft några liknande fysiska besvär eller något födelsemärke i pannan.

Trovärdighet. Till fallets svagheter hör att de berörda familjerna kände varandra, att Celals föräldrar förväntade sig att deras son skulle identifiera sig med Şaban, att obduktionsprotokollet för Şabans skador saknas och att fallet undersöktes först när Celal var omkring 15 år. Men å andra sidan är det inte svårt att se överensstämmelsen mellan de skador Şaban fick när han förolyckades och Celals märke i pannan, hans utsöndringar från ena örat och huvudvärken. Det utgör fallets styrka tillsammans med Celals identifikation med Şaban, såsom den kom till uttryck i hans påståenden och beteenden.

Referens:

Stevenson, I. (1997): Reincarnation and biology: A contribution to the etiology of birthmarks and birth defects. Vol. 1: Birthmarks. Vol. 2: Birth defects and other anomalies. London: Praeger.