THIANG SAN KLA föddes i oktober 1924 i en by utanför provinsstaden Surin. Föräldrarna hade haft var sin förebådande dröm om att faderns avlidne bror, Phoh San Kla (1889–1923), ville återfödas av dem (andrahandsuppgift). Phoh var en notorisk boskapstjuv, och i oktober 1923, vid 34 års ålder, blev han mördad av uppretade bybor som misstänkte att han tänkte stjäla deras boskap. Vid sin födelse hade Thiang två missbildningar och eventuellt fyra födelsemärken, vilka tillsammans med drömmen förmodligen övertygade föräldrarna om att deras son var den återfödde Phoh. Thiang uppgavs som litet barn ha lämnat ett antal korrekta uppgifter om Phoh och ha identifierat flera av dennes anhöriga och bekanta.
Fallet utforskades inte förrän på 1960-talet, först av Francis Story 1963 och sedan av professor Ian Stevenson 1969 och 1971.1 De intervjuade Thiang, en av hans farbröder (tillika Phohs yngre bror), en faster (Phohs syster), en dotter till Phoh och den polis som hade utrett mordet. Dessutom talade de med bl.a. två militärer som hade känt Phoh i vuxen ålder. Båda Thiangs föräldrar var avlidna.
Påståenden, identifikationer och beteenden. Thiang uppgav för Ian Stevenson att han som litet barn hade haft många minnen från Phohs liv och att han fortfarande kunde erinra sig de flesta av dem. Men eftersom han hävdade att han var sin egen farbror, och alla hans påståenden var kända av hans föräldrar, är hans uppgifter av mindre intresse. Några omvittnade påståenden, spontana identifikationer och beteenden är dock värda att återges.
Den polisman som deltagit i utredningen av mordet på Phoh uppgav att då han första gången träffade den 4–5-årige Thiang hade denne identifierat honom genom att uppge hans namn. Thiang hade också namngivit de män som deltagit i mordet på Phoh, inklusive den person som hade utdelat det dödande knivhugget. Phohs dotter omvittnade att Thiang som 7-åring spontant hade känt igen och påstått att hon var hans dotter, då hon kom åkande på en oxkärra. Hon hade just kommit hem från några års vistelse i Kambodja och hade inte tidigare träffat honom. En faster till Thiang omvittnade att han som liten pojke sade: ”Jag är Phoh.” Ibland blev han arg när han tilltalades med ”Thiang”, och det hände att han kallade sin far och faster för ”bror” och ”syster”. Ett vittne bekräftade att Thiang hade krävt att återfå den åkermark som hade tillhört Phoh, och två andra intygade att Thiang hade uttryckt hämndkänslor mot Phohs mördare. Själv uppgav Thiang för Ian Stevenson att han ända upp i tonåren hade velat hämnas mordet på Phoh och fortfarande kunde fantisera om det.
Thiang hävdade också att han även hade minnen av vad som hade hänt efter att han blev mördad i sitt förra liv. Han påstod att han hade sett sin (Phohs) döda kropp ligga på marken och att han ville återvända till den, men det hade varit så mycket folk runt kroppen att han inte vågat närma sig den. Och sedan hade någon täckt över den med ett tygstycke. I sitt diskarnerade tillstånd besökte han alla sina anhöriga och vänner, men de kunde till hans besvikelse inte varsebli honom. När han ville återfödas av sin (Phohs) mor avvisade hon honom; hon var för gammal för att föda fler barn. Då tänkte han istället på sin favoritbror och dennes hustru (Thiangs föräldrar) – och genast befann han sig i deras hus. När hustrun åt frukost ”tog han sig in” i hennes mun och återföddes av henne. (Flera andra likande fall finns i boken ”Barns minnen från tidigare liv”.)
Thiang var bara 4 år då hans far avled, och 15 år då modern gick bort. Därefter uppfostrades han av en farbror, som uttryckligen förbjöd honom att tala om sitt tidigare liv. Anledningen till förbudet var måhända att farbrodern var rädd att Thiang skulle förverkliga sina hot mot Phohs mördare, eller möjligen att han fortfarande saknade sin bror och inte ville bli påmind om honom. Att han menade allvar med förbudet fick Thiang erfara då farbrodern vid ett tillfälle bestraffade honom för att bryta mot det genom att bränna honom på bröstet! Thiang visade Ian Stevenson två ärr på bröstet som han uppgav att han hade fått efter brännskadan. Detta påverkade dock inte hans minnesbilder, men han slutade tala med sin farbror om dem.
Phoh hade försörjt sig som boskapstjuv och hade även (enligt Thiang) varit en mördare. Thiang försäkrade Ian Stevenson att han hade bestämt sig för att lära sig av sina misstag från det tidigare livet. Och efter att ha tjänstgjort i den kungliga thailändska armén och fått goda vitsord, blev han utnämnd till byäldste i sin hemby, vilket aldrig sker utan byinvånarnas förtroende och uppskattning. Vid Stevensons första besök hos Thiang var denne upptagen med att jaga rätt på några personer som hade stulit hans boskap!
Födelsemärken och missbildningar. Thiang hävdade att han hade fötts med ett födelsemärke på vardera handryggen och ett på vardera fotens ovansida, men att de hade försvunnit då han var i 6–7-årsåldern. Det fanns dock inga vittnen som kunde verifiera detta. Däremot intygade två personer att Phoh hade varit tatuerad på fötterna, men de mindes inte om han också hade varit det på händerna. Ian Stevenson fann inga märken på dessa ställen då han undersökte Thiang.
Däremot bekräftade Thiangs farbror och faster att Thiang vid födelsen hade en märklig missbildning på bakhuvudet, något som ovan nämnda polis också hade noterat då Thiang var i 4–5-årsåldern. Ian Stevenson fann att den 45-årige Thiang hade en avlång och oregelbunden deformitet av överhuden (epidermis) på den vänstra sidan av bakhuvudet. Den var så stor och framträdande att Stevenson föredrog att klassificera den som en missbildning och inte som ett födelsemärke. Huden i missbildningen var mörkt pigmenterad, starkt rynkad och något upphöjd jämfört med den omgivande huden samt saknade hårväxt. När Francis Story fotograferade det deformerade hudpartiet var det omkring 7 cm långt och drygt 2 cm brett. Det såg närmast ut som levrat blod. Polisen som hade utrett mordet på Phoh uppgav att denne hade huggits i bakhuvudet med en tung och extremt lång kniv, vilken används för att t.ex. dela kokosnötter och hugga ved med. Han påstod att det fanns en nära överensstämmelse mellan Phohs dödliga skador och Thiangs missbildning. Detsamma hävdade Phohs yngre bror, som hade inspekterat sin brors döda kropp. Så vitt han kände till fanns det ingen släkting som hade eller hade haft en liknande missbildning.
Thiangs farbror och faster (tillika Phohs yngre bror och syster) intygade att Thiang också hade fötts med en missbildad stortånagel. När Ian Stevenson undersökte tån fann han att nageln i det närmaste var kluven i två delar och att den mindre delen var mörkt pigmenterad. Huruvida vävnaden under nageln också var påverkad gick inte att avgöra. Den större delen av nageln föreföll vara normal. Phohs yngre bror och syster uppgav att Phoh en tid före sin död hade skadat sin högra fot i en olyckshändelse och fått en kronisk infektion i stortån, vilken inte var läkt då han mördades. (Även professor Antonia Mills har rapporterat ett fall med en kluven nagel som uppgavs ha ett samband med en skada från ett tidigare liv.2) I övrigt kan noteras att Thiang hade en mörkare hudpigmentering än Phoh.
Trovärdighet. Till fallets svagheter hör att det är ett relationsfall och att det utforskades först när Thiang var vuxen. Det kan ifrågasättas om vittnena hade förmåga att minnas händelser som låg närmare 40 år tillbaka i tiden. Men enligt Ian Stevenson verkade de kunna erinra sig åtminstone fallets huvuddrag, och de lämnade överlag samstämmiga uppgifter, även om de hade glömt åtskilliga detaljer. Det torde därför inte råda något tvivel om att Thiang som litet barn genom sina påståenden, spontana identifikationer och beteenden identifierade sig med sin egen farbror, och att han föddes med en missbildning på bakhuvudet och en defekt stortånagel. Två vittnen intygade att dessa deformiteter stämde väl överens med Phohs dödliga skada och infektion i stortån, vilket är fallets styrka och viktigaste kännetecken. Båda missbildningarna är extremt ovanliga och i kombination torde de vara absolut unika.
Referenser
Stevenson, I. (1997a): Reincarnation and biology: A contribution to the etiology of birthmarks and birth defects. Vol. 1: Birthmarks. Vol. 2: Birth defects and other anomalies. London: Praeger. Stevenson, I. (1997b): Where reincarnation and biology intersect. London: Praeger.
Story, F. (1975): Rebirth as doctrine and experience: Essays and case studies. Kandy, Sri Lanka: Buddhist Publication Society. Se även Story, F. (1967): Ett fall av återfödelse? Sökaren, nr 2, s. 14–15 (i denna artikel finns en bild på missbildningen på bakhuvudet).
Mills, A. (1994f): Cultural contrast: The British Columbia Court’s evaluation of the Gitksan-Wet’suwet’en and their own sense of self-worth as revealed in cases of reported reincarnation. BC Studies, nr 104, s. 149–172.
*
Fall nr 4 – 30/7 2018