Den lankesiska flickan DEVI MALLIKA föddes 1970 och var familjens nionde barn. Hon hade två yngre syskon, en bror och en syster. Familjen var singaleser och bodde utanför staden Sinhapitiya (cirka 5 000 invånare 1987), som ligger någon kilometer från den större staden Gampola, på Sri Lankas högland. Familjen arbetade och bodde tillsammans med tamilska familjer på en teplantage, högt uppe på en bergssluttning. De flesta som arbetar på teplantager på Sri Lanka är av tradition tamiler, så Devis familj var ett undantag. Familjerna som arbetade på teplantagen bodde alla i små hus som stod på rad. Devis föräldrar var mycket fattiga och deras hem synnerligen torftigt.
Den 22 oktober 1977 hade häftiga skyfall underminerat marken. På kvällen utlöstes ett jordskred nära plantagens övre gräns som fullständigt utplånade tearbetarnas bostäder och dödade ett tjugotal barn och vuxna. Både Devi, hennes två yngre syskon och föräldrar omkom i jordskredet. Flera av de andra sju barnen var vuxna och bodde inte längre hos sina föräldrar, medan de övriga överlevde för att de inte var hemma. Jordskred är mycket ovanliga i denna trakt och inga av de personer professor Ian Stevenson talade med kunde minnas att något liknande hade hänt under deras livstid.
SUBASHINI GUNASEKERA föddes i Madampe den 13 januari 1980, båda hennes föräldrar var lärare. Subashini var deras andra dotter och fjärde barn. Familjen bodde i Kuliyapitiya (omkring 5000 invånare 1987), som ligger på västra centrala Sri Lanka (cirka 95 kilometers bilväg från Sinhapitiya). När Subashini var omkring 3 år gammal började hon berätta om ett tidigare liv. Hon påstod bland annat att hon hade blivit ”instängd” när berget ”störtade över” familjens hem och att detta hade hänt i Sinhapitiya. Hon nämnde dock aldrig namnet på den förra personligheten, vilket inte är ovanligt i fall från Sri Lanka.
En tid efter det att hon hade börjat berätta om ett tidigare liv åkte hon med sin familj till ett bröllop i närheten av Gampola, där hennes mor hade släktingar. Fadern berättade då om Subashinis minnen för sin hustrus svåger, som erinrade sig att det för en del år sedan hade varit ett jordskred på en teplantage utanför Sinhapitiya och att ett antal människor hade omkommit. Subashinis familj bestämde sig då för att åka till teplantagen, men när de började närma sig blev Subashini vettskrämd, skrek i högan sky och ville absolut vända om, vilket man då gjorde. Hon sade att hon var rädd för att bli ”instängd” igen. Någon person som kände till de närmare omständigheterna kring jordskredet träffade aldrig familjen vid detta tillfälle.
Subashinis far kontaktade då sin hustrus äldre bror, som bodde omkring femton kilometer från Gampola, och bad honom att närmare undersöka saken. Han fann då att det verkligen hade inträffat ett jordskred, att människor hade omkommit, att det bland offren även hade funnits en singalesisk familj och att en av sönerna i denna familj hade arbetat i en affär i Gampola. Några ytterligare efterforskningar gjorde dock inte fadern. Han förefaller vid det här laget ha förlorat intresset för sin dotters uppgifter eller så kanske han nöjde sig med att ha fått bekräftelse på vissa av dem.
På hösten 1983 fick Ian Stevensons medarbetare, Tissa Jayawardane, kännedom om fallet. Han träffade Subashini och hennes familj den 24 november 1983. Subashini var då knappt fyra år gammal och talade fortfarande om ett tidigare liv. Hon lämnade tio uppgifter direkt till Jayawardane. Hennes anhöriga bekräftade att det var samma information som hon tidigare hade gett dem. Jayawardane underrättade Ian Stevenson och Godwin Samararatne (en annan av Stevensons medarbetare) om fallet och bifogade en tidningsartikel om jordskredet, men ingen av dem hade möjlighet att fortsätta undersökningen förrän några år senare.
I maj 1986 besökte Godwin Samararatne Sinhapitiya vid två tillfällen. Han träffade dels ägaren till den teplantage där jordskredet ägt rum, dels en överlevande medlem av den singalesiska familj som hade omkommit, H. G. Piyasena. Denne kunde bekräfta att de flesta av Subashinis påståenden stämde för en av hans yngre systrar, Devi Mallika, som hade omkommit vid jordskredet. Själv hade han inte varit hemma och därför överlevt.
Godwin Samararatne fortsatte sin undersökning av fallet i augusti samma år, då han intervjuade Subashinis föräldrar. Han noterade då 22 påståenden om Devis liv – utöver de tio som Tissa Jayawardane tidigare hade dokumenterat. I september tog Samararatne och Jayawardane med sig den 6½- åriga Subashini och hennes familj till Sinhapitiya, där de träffade några av Devis anhöriga hemma hos ägaren till teplantagen. Men Subashini kunde varken identifiera en äldre syster till Devi eller en granne som var nära vän till familjen. Däremot kände hon igen Devis äldre bror, Piyasena, men identifikationen skedde inte under kontrollerade betingelser och har därför ett begränsat värde. När sällskapet sedan åkte på den väg där Subashini tre år tidigare blivit så upprörd, reagerade hon nu inte alls. Inte heller verkade hon känna igen omgivningarna, men det gick inte att med bil komma ända fram till den plats där Devis familj hade förolyckats.
I november 1986 besökte Ian Stevenson och hans medarbetare Subashini och hennes familj. Han intervjuade familjen på nytt och begav sig sedan till Sinhapitiya, där han talade med Devis anhöriga. Vidare besökte han den plats där jordskredet ägt rum, vilket krävde fyra kilometers fotvandring uppför bergssluttningen. Ingenting återstod av de hus där Devi och hennes familj hade bott. I oktober 1987 intervjuade Stevenson åter igen Subashinis föräldrar, en av Devis systrar och en bror.
Påståenden. Av sammanlagt 32 uppgifter som Subashini lämnade var alla utom sju korrekta. Av dessa sju var det en uppgift som inte gick att kontrollera, medan de övriga antingen var tveksamma eller i några fall troligen felaktiga. De som verifierade uppgifterna var en bror och syster till Devi och en granne. Samtliga uppgifter hade registrerats innan familjen visste vem Subashini identifierade sig med. Om inget annat nämns är uppgiften ifråga korrekt.
- Berget hade störtat över hennes hem i Sinhapitiya, Gampola.
- Hennes familj var singaleser, men även tamiler bodde på ”linjen”.
Kommentar: Teplantagens arbetarbostäder låg på rad eller ”på linje” (”in the lines”).
- Hennes far hade en stor mage och hennes mor var större än hennes nuvarande mor. Hon hade en yngre bror och syster samt även en äldre bror och syster.
Kommentar: Subashini hade åtta syskon.
- Hon talade om en viss Vasani.
Kommentar: Vem det var gick inte med säkerhet att fastställa, men Devis yngre systers smeknamn var Vasanthie. Även hon omkom i jordskredet.
- Hon hade en blå klänning och en [pappers]drake.
- Hennes familj arbetade på en teplantage, hennes mor och bror plockade teblad.
- Hon hade en ”farbror” som var sträng.
Kommentar: Denne man kunde Ian Stevenson inte med säkerhet identifiera, men det är troligt att Subashini avsåg en person som bodde granne med Devis familj. Det är inte ovanligt att ett barn på Sri Lanka (och i många andra länder) kallar en manlig vän till familjen eller en granne för ”farbror”. Grannen ifråga var polis och brukade skämta med Devi genom att låtsas vara sträng mot henne.
- Nära deras hus fanns ett dialla [vattenfall].
Kommentar: Detta stämde inte, men däremot fanns det en ala (bäck) i närheten.
- De hade en vattenkran som inte kunde stängas helt.
- Det fanns ett buddhisttempel i området där hon bodde.
- En äldre bror hade kommit hem samma kväll som jordskredet ägt rum, men han hade gått ut igen strax innan det utlöstes eftersom kvällsmaten inte var färdig.
Kommentar: Devi hade en äldre bror som mycket riktigt kommit hem och sedan begett sig av igen innan jordskredet utlöstes (och därför överlevt). Men han uppgav att han hade gått ut för att hämta en av sina bröder och inte för att kvällsmaten inte var färdig.
- Hennes mor hade bett henne att ta en ficklampa och gå ut för att se efter om bergssluttningen hade börjat ge vika. Då inträffade jordskredet och hon blev instängd.
Kommentar: Denna uppgift kunde aldrig kontrolleras eftersom alla familjemedlemmarna som befann sig i huset omkom.
Beteenden. Subashini använde ord och uttryck som var främmande för hennes anhöriga, men inte för Devis familj. Orsaken var att familjerna delvis talade olika dialekter. Subashini tilltalade sin far med ordet apache, medan hon använde ordet thatha när hon talade om Devis far (precis som Devi gjort). Och då Subashini talade om husen som hon och hennes familj och de tamilska familjerna bodde i, benämnde hon dem line camera och lime. Dessa uttryck använde Devis föräldrar och de andra familjerna för sina bostäder, som stod på rad (eller ”på linje”), men de var okända för Subashinis föräldrar.
Subashini beskrev tebuskar som hon aldrig kunde ha sett i den trakt där familjen bodde eftersom det inte växte några där. Växtligheten i det område där Kuliyapitiya ligger skiljer sig helt från den som finns kring Sinhapitiya. Devis familj var ytterst fattig och flera uppgifter som Subashini lämnade vittnade också om det. Hon påstod till exempel att hennes yngre bror fick mera mjölk än hon själv, vilket antyder att mjölken inte räckte till för alla barnens behov. Och när Subashini drack te tog hon ytterst lite socker i sin handflata, som hon slickade i sig tillsammans med teet. Devis äldre syster bekräftade att man i hennes familj hade gjort så eftersom man inte hade råd att köpa tillräckligt mycket socker. Denna vana var främmande för Subashinis familj. Till sist kan nämnas att Subashini hade en uttalad fobi för blixt och åska. Ingen annan i familjen hade en sådan rädsla.
Trovärdighet och tolkning. Subashinis föräldrar förnekade att de hade känt eller haft någon som helst kontakt med Devis föräldrar eller deras vuxna barn. Däremot hade Subashinis mor en syster och en bror som bodde tio respektive femton kilometer från Gampola. Subashini och hennes familj besökte dem åtminstone en gång om året. Modern kom ihåg att hon hört talas om ett jordskred i närheten av Gampola på hösten 1977, men någon närmare kännedom om det hade hon inte. Fadern kunde inte påminna sig om att han hört talas om eller läst något om jordskredet förrän Subashini nämnde det.
Även Devis familj hade släktingar i trakten av Gampola. Men två av Devis äldre syskon förnekade att deras familj hade haft någon kontakt med Subashinis anhöriga. Devis familj hade heller ingen anknytning till Kuliyapitiya, där Subashini växte upp. Avståndet mellan orterna där familjerna bodde var också förhållandevis långt (ca 95 km). Dessutom tillhörde familjerna helt olika socialgrupper. Det fanns således även en social barriär mellan dem som gjorde det mindre sannolikt att de skulle ha känt varandra.
Som redan nämnts undersökte både Tissa Jayawardane och Godwin Samararatne fallet innan Subashinis föräldrar visste vem deras dotter identifierade sig med. Fadern gjorde vissa försök att kontrollera sin dotters påståenden, men fullföljde inte undersökningen efter att ha fått bekräftelse på att vissa av hennes uppgifter var korrekta, dvs. att en singalesisk familj omkommit i ett jordskred i närheten av Gampola.
Sammanfattningsvis kan sägas att det inte finns någonting som tyder på att familjerna hade någon kännedom om varandra innan Subashini började tala om ett föregående liv. Några motiv för ett medvetet bedrägeri saknas, ingen av familjerna vann heller någonting på Subashinis hågkomster. Både fallets trovärdighet och bevisvärde är därmed mycket högt, och det torde vara mycket svårt att ge en så kallad normal eller naturlig förklaring till att Subashini hade en så detaljerad kunskap om denna fattiga familj som hade levt ett synnerligen isolerat liv på en teplantage nästan tio mil från hennes eget hem.
Referenser:
Stevenson, I. & Samararatne, G. (1988a): Three new cases of the reincarnation type in Sri Lanka with written records made before verifications. Journal of Scientific Exploration, vol. 2, s. 217–238. (En längre version av Stevenson & Samararatne 1988b.)
Stevenson, I. & Samararatne, G. (1988b): Three new cases of the reincarnation type in Sri Lanka with written records made before verifications. Journal of Nervous and Mental Disease, vol. 176, s. 741.
Fall nr 13 – 3/12 2018