RUBY KUSUMA SILVA föddes i september 1962 och växte upp under anspråkslösa förhållanden i byn Pollewa på sydvästra Sri Lanka. Föräldrarna hade redan sex söner men enbart en dotter, och de var nöjda med att ha fått en flicka till. När Ruby var omkring 2 år gammal började hon tala om ett tidigare liv och då orden inte räckte till använde hon omskrivningar och gester, t.ex. när hon beskrev hur hon i sitt förra liv hade fallet ner i en källa och drunknat. Vidare berättade hon att hon varit en ”bror” och inte en ”syster” och att hon hetat Karunasena. Till en början verkar föräldrarna inte ha bry sig om hennes påståenden. Men efterhand som hon lämnade allt flera uppgifter och bl.a. påstod att hon hade gått i skola i templet i Aluthwala (ca 14 km från Pollewa), åkte modern dit i mars eller april 1966 och kunde då relativt lätt verifiera fallet. Det hade även några munkar i templet i Aluthawala gjort efter att modern besökt dem. Karunasena var bara en liten pojke på 7½ år då han drunknade i en källa i juli 1959.

Under våren 1966 fick den knappt 4-åriga Ruby besök av Karunasenas anhöriga i omgångar, och hon uppges ha identifierat flertalet av dem. Därefter upphörde i stort sett kontakten mellan familjerna fram till i början av 1970-talet. Det var delvis en följd av att Karunasenas far var långvarigt sjuk och arbetsoförmögen, att hans familj successivt förlorade sitt tidigare välstånd och inte hade råd med resan till Pollewa. Ruby och hennes familj besökte inte Aluthwala förrän 1972, då Ruby var 10 år. Det berodde förmodligen på att Ruby inte uttryckte någon särskilt stark önskan att åka dit, och att modern var rädd att Karunasenas anhöriga skulle kvarhålla dottern.

Ian Stevenson och Francis Story utforskade fallet i juli 1966, mindre än fyra månader efter att Karunasenas identitet hade verifierats. Vid denna tid hade Ruby ännu inte fyllt 4 år och talade fortfarande spontant om sina minnen, vilket hon gjorde i ytterligare några år. Forskarna fortsatte sina efterforskningar i mars 1968, och Stevenson följde upp det 1970 och 1973. Sammanlagt intervjuades 23 personer, varav merparten tillhörde de berörda familjerna.

 

Påståenden. Innan Ruby träffade Karunasenas släktingar uppges hon ha lämnat drygt 40 uppgifter om sitt föregående liv och senare tillkom ytterligare ett 20-tal, vilket sammantaget är ovanligt många. De huvudsakliga informatörerna var Rubys föräldrar och en äldre bror, men även några grannar, släktingar och munkar lämnade värdefulla vittnesmål. Dessutom berättade Ruby själv om sina minnen för Ian Stevenson och Francis Story.

De uppgifter Ruby lämnade rörde Karunasena och hans död, hans föräldrar, syskon, grannar och vänner samt kläder, mat, ägodelar, familjens hus, omgivningarna och templet i Aluthwala, i vilket Karunasena gått i skola. Endast två påståenden uppges ha varit direkt felaktiga, nämligen att Karunasena skulle ha ägt en cykel – han hade bara haft en trehjuling – och att han cyklat till skolan. Några uppgifter var endast delvis riktiga och tolv gick inte att kontrollera. Nedan redogörs för flera av de korrekta och specifika påståenden som Ruby enligt vittnesmålen gjorde innan hon träffade Karunasenas familj.

• I skolan kallades hon [i sitt förra liv] för Karunasena, men i hemmet för ”Kira”. Hennes far hade inget hår på hjässan. I hennes familj fanns en almirah [ett skåp] utan spegel.
Kommentar: Ett liknande skåp men med spegel fanns i Rubys hem.
• På vägen till hennes hem kom man till en kulvert och sedan till en vägkorsning. Hennes far hade en buss och han körde med den.
Kommentar: När Ruby först skulle förklara att Karunasenas far körde buss, visade hon med gester hur ett fordon styrdes. Fadern körde sin svågers buss och hade den ibland stående hemma hos sig.
• Det hade varit en konflikt med grannarna om trädgårdsland. Det fanns en gummiplantage, men hennes mor tillät henne inte att gå dit.
Kommentar: Plantagen låg i närheten av Karunasenas hem och tillhörde familjen.
• Hennes fastrar hade en gång tvättat en ”bränd” maskindel i en källa.
Kommentar: Vid ett tillfälle hade en faster till Karunasena (inte flera) tvättat en del till en vävstol i en källa. Den hade blivit svart av sot från en oljelampa.

 

Identifikationer. Flera av Karunasenas anhöriga besökte i omgångar Ruby i hennes hem i Pollewa under framför allt våren 1966. Enligt vittnesmålen identifierade den 3½-åriga Ruby Karunasenas mor och far, fyra andra släktingar och en munk. I flertalet fall visste inte hennes familj vilka av Karunasenas anhöriga det var som kom på besök. Även om dessa identifikationer inte ägde rum under kontrollerade betingelser, synes flera av dem ändå vara värda att återges.

• När Ruby såg Karunasenas mor, yngre bror och en moster med make och barn anlända, sade hon: ”Min mor, bror och hichchi [yngre syster till modern] kommer.” Däremot sade hon om sin mosters make och barn: ”De är inte släktingar.” Mostern hade gift sig först efter Karunasenas död. Ruby lät sig inte heller luras av att man försökte inbilla henne att ett av mosterns barn var en yngre bror till Karunasena
• Vid två andra tillfällen identifierade Ruby en faster respektive en morbror till Karunasena. De var helt okända personer för Rubys familj och försäkrade att de inte hade presenterat sig innan hon identifierade dem.

 

Beteenden. Som redan framgått använde Ruby ibland gester när hon skulle göra sig förstådd. Hon talade omväxlande i nutid och dåtid, förnekade sina föräldrar och uppgav att hennes mor och far fanns i Aluthwala. I unga år hade hon också en påtaglig fobi för källor. Vid 3½ års ålder gick hon till en sådan endast i sällskap med en vuxen person, och hon varnade sina bröder och andra personer för att falla ner i en. Först i 7–8-årsåldern övervann hon sin rädsla och kunde själv gå och hämta vatten, men även som 10-åring ville hon gärna ha sällskap ifall hon skulle gå och bada i en källa.

Ruby var både missnöjd med och förvirrad över att vara flicka: ”Varför blev jag en flicka?” Och när hon följde med sina föräldrar på en begravning sade hon att hon ville bli ”som en bror nästa gång”. Såvitt känt krävde hon aldrig att få bli kallad Karunasena eller ”Kira”, men hon bad ofta att få bli tilltalad med ”bror” eller ”son”. Hennes mor gav efter för denna önskan och kallade henne för ”son”, medan hennes bröder sade ”bror”. Enligt Karunasenas anhöriga hade deras son inte uppvisat några feminina drag, och modern uppgav att han aldrig sagt något om att han ville vara en flicka. Vid flera tillfällen sade Ruby: ”Jag är stor.” Men hon klagade aldrig över att ha en liten kropp, bara över att vara en flicka.

I flera avseenden betedde sig Ruby som en pojke, särskilt beträffande klädval och lekar. Hon påstod att hon i sitt tidigare liv hade haft byxor, sarong (höft-skynke) och skjortor, vilka samtliga är maskulina plagg på Sri Lanka. I det här livet bad hon sina föräldrar om att få byxor och hon lånade gärna sina bröders saronger, skjortor, undertröjor och kalsonger. När hon ibland accepterade att ha klänning ville hon ha kalsonger under, vilket var fallet då forskarna besökte henne både 1966 och 1968.

Ruby föredrog och var duktig på att leka pojklekar, t.ex. drakflygning och cadju (ett slags kulspel), i motsats till sin äldre syster som aldrig brydde sig om sådana lekar. Vidare spelade hon cricket tillsammans med pojkar, använde sin brors cykel och klättrade i träd. Vid åtminstone ett tillfälle tog hon sig upp i en kokospalm och plockade en nöt. Hon brukade också vissla, vilket endast pojkar gjorde. Och hon var den enda i familjen som hade för vana att frambringa ett kluckande strupljud för att påkalla omgivningens uppmärksamhet. Att även Karunasena hade haft denna vana bekräftades av hans äldre bror. Ruby var vidare benägen att bli fysiskt aggressiv då hon blev arg, t.ex. på sina bröder. Hon kunde då ta till knytnävarna, liksom de flesta lankesiska pojkar gör ibland – men sällan flickor. Trots det var hon mer fäst vid sina bröder än vid sin syster. Det framkom även att Ruby helt saknade intresse för matlagning.

Då Ian Stevenson träffade den 6-åriga Ruby 1968 lät han henne genomgå ett enkelt personlighetstest, Draw-a-Person Test, vilket visade på en maskulin könsidentitet. När han gjorde om testet fem år senare tydde resultaten på en normal feminin identitet. Vid denna tid hade Ruby också slutat kräva att bli kallad ”bror” eller ”son”. Men hon var fortfarande intresserad av att låna sina bröders kläder och att leka pojklekar samt sade att hon hade föredraget att vara pojke. Då hon började skolan uppvisade hon en brådmogen inlärningsförmåga och lärde sig fortare än andra barn att läsa, skriva och räkna. Enligt modern hade hon redan i förskolan kunskaper som motsvarade andra årskursen i skolan. Vid Stevensons sista uppföljning av fallet 1973, då Ruby var 10½ år, var hon näst bäst i klassen (sjätte årskursen). Tre år senare fick han veta att familjen hade flyttat, att Ruby gick på college och att studierna gick bra.

Ruby och Karunasena hade flera gemensamma vanor och intressen. Båda var ovanligt intresserade av kläder, var mer religiöst engagerade än sina respektive syskon och tyckte om att dansa till trummor. Likaså uppskattade de trädgårds-arbete, men det gjorde även Rubys syster. Ruby använde dock i motsats till systern en stor mammotty (ett redskap som är en kombination av en hacka och skyffel), vilken var avsedd för vuxna. Å andra sidan var Ruby inte lika kinkig med maten som Karunasena hade varit. Rubys intresse för religion och trädgårdsarbete kvarstod vid den sista uppföljningen av fallet.

Som redan framgått hade Ruby ingen särskilt stark önskan att besöka Karunasenas anhöriga, trots att hon gjorde några för sin familj mindre smickrande jämförelser mellan sina nuvarande och tidigare levnadsvillkor. Karunasena hade varit mera fäst vid en faster och en morbror än vid sina egna föräldrar. Även Ruby föredrog dessa personer framför Karunasenas föräldrar, vilket hon tydligt visade när hon träffade dem. Hon påstod att modern och en annan släkting hade slagit henne (Karunasena) och att modern varit snål, men det är obekräftade uppgifter. Det framkom emellertid att Karunasenas föräldrar inte var särskilt kärleksfulla mot Ruby när de besökte henne. Fadern hade inte heller med sig någon liten present när han första gången hälsade på henne, vilket annars är brukligt. Och modern frågade strängt Ruby: ”Vad gör du här?”, som om hon övergivit dem för att återfödas i en annan familj!

Men Ruby saknade inte helt tillgivenhet för Karunasenas föräldrar. Då hon hörde att fadern var sjuk, tyckte hon att han skulle remitteras till sjukhuset i den större staden Galle. Och det förekom ibland att hon frågade om hon inte kunde få hälsa på ”sin familj”. I övrigt var Ruby särskilt fäst vid Karunasenas två år yngre bror, som hon alltid varmt välkomnade när han hälsade på henne i början av 1970-talet då familjerna hade återupptaget kontakten med varandra. Även Karunasena hade föredragit sin yngre bror framför sina andra syskon.

 

Trovärdighet och tolkning. Båda föräldraparen förnekade att de hade känt varandra innan Ruby började tala om ett tidigare liv. Det fanns emellertid flera indirekta förbindelser mellan familjerna, t.ex. var en kvinnlig kusin till Rubys far god vän med en faster till Karunasena, och en av Karunasenas bröder hade haft en ytlig kontakt med Rubys far på det postkontor där den senare arbetade. Dock förnekade samtliga inblandade att de hade utbytt information om Karunasena, och föräldraparen var sannolikt omedvetna om de ytliga förbindelser som fanns mellan dem.

Ifall Rubys far varit medveten om att han hade en kusin som kände en av Karunasenas fastrar hade han med all säkerhet bett sin kusin att kontrollera Rubys uppgifter, såvida inte familjerna var i maskopi med varandra. Men det motsägs av bl.a. bristen på motiv. Frånsett viss uppmärksamhet i en dagstidning hade ingen av familjerna några fördelar av fallet, vare sig av ekonomisk eller av annan art. Det tog också ett och ett halvt år innan Rubys föräldrar kontrollerade dotterns uppgifter. Och eftersom de redan hade sex söner och inte hade något emot att få en dotter, hade de heller inga motiv för att påverka henne att anta en maskulin könsidentitet.

Några större skiljaktigheter i de vittnesmål som rörde de grundläggande dragen i fallet fanns inte, men väl beträffande vissa detaljer. Fallets svagheter är att det trots allt fanns personer som kunde ha utgjort en förbindelse mellan familjerna, och att Rubys påståenden inte registrerades av någon utomstående person innan de kontrollerades. Dess styrka är att föräldraparen med all sannolikhet inte kände varandra och att det inte fanns några motiv för ett bedrägeri. Det är därför svårt att ge en naturlig förklaring till Rubys alla korrekta påståenden och identifikationer samt inte minst till hennes olika beteenden, som så väl stämde in på Karunasena.

 

Referens:
Stevenson, I. (1977): Cases of the reincarnation type. Vol. II. Ten cases in Sri Lanka. Charlottesville, VA: University Press of Virginia.

*

Fall nr 1 – 4/6 2018