Burmesen PE TIN hade nyligen utbildat sig till pilot när han den 20 augusti 1959 störtade med sitt flygplan och omkom. Vid sin död var han 28 år gammal och ogift. Under de sista åren av sitt liv var han mycket fäst vid sina grannar, U Ba Hein och dennes hustru, Daw Kyin Htein. Han vistades ofta i deras hem, och de kom att stå honom lika nära som hans föräldrar.

 

Apparition och förebådande dröm. Några månader efter olyckan framträdde U Pe i en apparition för sin granne, Daw Kyin. En natt då hon gick på toaletten, som låg på gården, hörde hon gårdsporten knarra. Då hon vände sig om, såg hon att porten var öppen och att U Pe kom emot henne. Han var klädd i en vit kortärmad skjorta och en rosa longyi (ett ankellångt klädesplagg) och såg helt verklig ut – men sade ingenting.1 När Daw Kyin hade hämtat sig från sin överraskning talade hon om för honom, att eftersom han uppenbarligen var så fäst vid familjen fick han gärna återfödas hos dem. Hon lovade också att de skulle behandla honom väl.

Vid det här laget hade hennes make vaknat, och inne från huset hörde han hennes röst när hon talade till U Pe. Han ropade på henne och frågade vem hon talade med. Då hon svarade att det var Ah Maung (U Pes smeknamn), replikerade maken att hon måste vara tokig. Strax därpå kom han ut och hustrun visade honom var U Pe stod, men han såg honom inte. Och sedan försvann skepnaden. Daw Kyin drömde också samma natt om U Pe, som uppgav att han tänkte stanna i familjen. En tid senare blev hon gravid, och i augusti 1960 födde hon en son, MAUNG YIN MAUNG. Även U Pes mor hade drömt att hennes avlidne son skulle återfödas av Daw Kyin (andrahandsuppgift).

 

Födelsemärken. När Maung Yin föddes var hans hud ovanligt röd och täckt av talrika små blåsor som utsöndrade vätska. Efter en månad hade blåsorna torkat ut och huden fjällade. Denna hudinflammation, som så småningom läkte ut helt, satte föräldrarna i samband med de omfattande brännskador som U Pe hade fått när hans flygplan havererade och fattade eld. Maung Yin hade också ett litet mörkbrunt, runt födelsemärke (nevus) i nacken. Det var ca 5 mm i diameter och något upphöjt. Daw Kyins make uppgav att U Pe hade haft ett likadant men något större födelsemärke på samma ställe, och att han ofta hade iakttagit det.  U Pe hade mot slutet av sitt liv vistats mycket i deras hem och även badat där. Varken hans äldre bror eller syster kunde dock påminna sig ha sett det. Men under U Pes sista år hade de haft mindre kontakt med honom än vad Daw Kyin och hennes make hade haft. Maung Yins föräldrar och deras andra barn hade aldrig haft något födelsemärke i nacken.

 

Påståenden, identifikationer och beteenden. Då Maung Yin var omkring 2½ år började han tala om ett tidigare liv som U Pe. Han nämnde namnen på dennes närmaste anhöriga, påstods ha identifierat några av dem och berättade utförligt om hur han hade förolyckats. Samtliga uppgifter var dock redan kända av hans föräldrar, frånsett ett påstående. Då Maung Yin vid ett tillfälle var sjuk och febrig sade han upprepade gånger att han ville ha tillbaka ”sina pengar.” När fadern frågade vad han menade med det, svarade han att det gällde de 1000 kyat som han (U Pe) hade gett till ”sin syster”. U Pe hade lånat sin favoritsyster denna summa när hon var i England. Förutom systern och en god vän till henne fanns det enligt uppgift ingen annan som kände till det.

Den 12-årige Maung Yin berättade för professor Ian Stevenson att han (U Pe) efter sin död hade blivit en gengångare som irrat omkring i närheten av flygplatsen där han förolyckats. Han påstod också att han mindes att han hade framträtt (som en apparition) för Daw Kyin, och att hon hade frågat honom om han inte ville återfödas av henne. Vidare uppgav Maung Yin att han efter sin död som U Pe även uppträtt i en dröm för U Pes mor och bl.a. sagt att han skulle födas hos Daw Kyin och hennes make.

Maung Yin var särskilt fäst vid U Pes mor och favoritsyster, vilket tog sig flera konkreta uttryck. Varje gång han träffade U Pes mor sade han att hon var hans mor, dock utan att förneka sin biologiska mor. Med U Pes syster hade han en nära kontakt tills han var åtminstone 21 år (så länge forskarna följde fallet). Han blev alltid glad när man kallade honom för ”Ah Maung” (U Pes smeknamn). Maung Yin tilltalade sina föräldrar på samma sätt som U Pe hade gjort, vilket för ett litet burmesiskt barn var mycket ohövligt. Föräldrarna korrigerade honom också när han blev lite äldre. Han hade ingen fobi för flygplan utan var redan som litet barn oerhört fascinerad av dem, lekte med låtsasplan och påstod att han skulle bli pilot. Men under uppväxten förlorade han efterhand detta intresse.

 

Trovärdighet och tolkning. Ian Stevenson och hans medarbetare undersökte fallet vid nio tillfällen under åren 1972–1981.2 Förutom Maung Yin och hans föräl­drar intervjuades U Pes syster och en äldre bror. Till fallets svagheter hör bl.a. att Maung Yin identifierade sig med en vän till familjen, att apparitionen och de förebådande drömmarna innebar att föräldrarna med all säkerhet förväntade sig att han skulle identifiera sig med U Pe och att fallet inte började undersökas förrän Maung Yin var 12 år. Fallets styrka är – frånsett apparitionen och den förebådande dröm­men – överensstämmelsen mellan U Pes brännskador och Maung Yins hudin­flam­­mation, att båda två av allt att döma hade ett födelsemärke på samma ställe på nacken och att de hade vissa beteenden gemensamma.

 

Referenser:

  1. Denna apparition har två viktiga kännetecken gemensamma med liknande upplevelser i västerlandet. Nämligen att apparitionen var så verklig att percipienten först trodde att hon mötte en levande människa, och att personen som uppträdde i apparitionen inte sade någonting (Stevenson 1983).
  2. Stevenson, I. (1983): Cases of the reincarnation type. Vol. IV. Twelve cases in Thailand and Burma. Charlottesville, VA: University Press of Virginia.

Stevenson, I. (1997): Reincarnation and biology: A contribution to the etiology of birthmarks and birth defects. Vol. 1: Birthmarks. Vol. 2: Birth defects and other anomalies. London: Praeger.