Barns minnen från tidigare liv
Göran B. Johannesson
”Boken tillägnas dem som håller möjligheten öppen för att människan överlever döden.”
Sedan mer än femtio år har flera kompetenta forskare utförligt studerat hundratals fall med barn som säger sig minnas tidigare liv. Så snart dessa 2–3-åriga barn börjar tala, berättar de spontant att de har levt ett tidigare liv och lämnar ofta detaljerade uppgifter om avlidna personer som inte sällan levt på en annan ort och som deras föräldrar inte känner. I boken Barns minnen från tidigare liv: forskning i livets gränsland presenteras ett stort antal vetenskapligt utforskade fallstudier. Författaren och psykologen Göran B. Johannesson redovisar både styrkor och svagheter i bevisningen och lämnar över till läsaren att bilda sig en egen uppfattning. Läs mer om boken
UR RECENSION, DEN 2 MARS 2019:
”Läsarna förs genom boksidorna ut på en spännande resa över hela världen där de får ta del av 65 fallstudier med ingående analyser varvat med vetenskapliga teoridelar och inblickar i vitt skilda ämnesområden som parapsykologi, psykologi, biologi- bioelektromagnetism, religionshistoria, religionspsykologi, kulturhistoria, folklivsforskning, etnografi och biografier, vilket vittnar om författarens eget sökande, ingående intresse, beläsenhet och djupa kunskaper.”
– Kersti Wistrand, psykolog, historiker och religionsvetare. Läs hela recensionen
Extramaterial till boken:
Minnen från ett liv som stridspilot
James Leininger föddes 1998 och växte upp i Louisiana, USA. Redan innan han fyllt 2 år var han fascinerad av flygplan från andra världskriget, och det visade sig under de kommande åren att han hade oförklarliga och detaljerade kunskaper om dem. När han lekte med flygplan utropade han ”flygplan störtar brinnande” och kraschade samtidigt dem gång på gång på familjens soffbord.
I samma ålder började han få otäcka mardrömmar flera gånger i veckan. Lite senare påstod han att hans flygplan hade störtat brinnande, att det hade skjutits ner av japanerna, att det hade lyft från en båt som hette Natoma och att där även fanns en person som hette Jack Larsen. (Fallet ingår i boken ”Barns minne från tidigare liv).
Extra fallstudier (ej med i boken):
Identifiering med avliden morbror
Pertti Häikiö var endast 18 år då han oväntat avled, men efteråt framkom att han hade haft en obehandlad diabetes. I slutet av september 1975, då systern Marja Helander var gravid i tionde veckan, funderade hon på att göra abort. Men då hade hon en s.k. förebådande dröm, i vilken hennes älskade bror Pertti framträdde och bad henne att behålla barnet. Hon följde rådet och den 15 april 1976 födde hon en son som döptes till Samuel Helander. Han började så smått att tala vid 1 års ålder och ett halvår senare identifierade han sig med sin avlidne morbror, Pertti. Hans minnesbilder stimulerades ofta av personer, fotografier och olika föremål.
Professor Ian Stevenson undersökte fallet vid två tillfällen, 1978 och 1981, varvid han intervjuade Marja Helander och Perttis mor Anneli Lagerqvist, och följde upp det 1999.
Inspärrad efter ett jordskred
Devi Mallika (född 1970) och hennes familj arbetade och bodde tillsammans med andra familjer på en teplantage, högt uppe på en bergssluttning på Sri Lanka. Den 22 oktober 1977 hade häftiga skyfall underminerat marken. På kvällen utlöstes ett jordskred nära plantagens övre gräns som fullständigt utplånade tearbetarnas bostäder och dödade ett tjugotal barn och vuxna. Både Devi, hennes två yngre syskon och föräldrar omkom i jordskredet.
Subashini Gunasekera föddes den 13 januari 1980 på Sri Lanka, ungefär 95 km från där Devi Mallika hade bott. När Subashini var omkring 3 år gammal började hon berätta om ett tidigare liv. Hon påstod bland annat att hon hade blivit ”instängd” när berget ”störtade över” familjens hem.
Gengångare efter döden
Då den burmesiske pojken Maung Yin Maung var omkring 2½ år började han tala om ett tidigare liv som U Pe. Han nämnde namnen på dennes närmaste anhöriga, påstods ha identifierat några av dem och berättade utförligt om hur han hade förolyckats.
Den 12-årige Maung Yin berättade för professor Ian Stevenson att han efter sin död hade blivit en gengångare som irrat omkring i närheten av flygplatsen där han förolyckats. Han påstod också att han mindes att han hade framträtt som en apparition för sin mor i nuvarande liv, och att hon hade frågat honom om han inte ville återfödas av henne.
Minnen från en helig stad
Den indiske pojken Jagdish Chandra berättade från 3-årsåldern utförligt för sin far om ett tidigare liv i den heliga staden Benares (Varanasi). Jagdish uppgav bl.a. att hans namn var Jai Gopal. Han uttryckte en stark längtan efter att få besöka ”sina anhöriga” i Benares. När han ibland hörde tåget passera och lokets vissla ljöd, frågade han om det var det tåget han skulle åka med till Benares.
Den person som det senare skulle visa sig att han identifierade sig med var just Jai Gopal, en ung brahmanpojke i Benares som avled hösten 1922 endast 10–11 år gammal. I 3–5-årsåldern uppvisade Jagdish flera för sin familj ovanliga beteenden, av vilka merparten var typiska för en brahman.
Minnen från en drunkningsolycka
Den turkiske pojken Hasan Derini var 7 år då han på sommaren 1970 drunknade i en liten sjö som låg endast 100 meter från familjens tillfälliga hem i utkanten av den stora staden Adana. Faris Yuyucuer föddes den 24 augusti 1970 i utkanten av Adana, bara en dryg månad efter Hasans död.
I 6-årsåldern krävde Faris att få bli kallad Hasan och sade att hans eget namn var löjligt och obegripligt. Han beskrev också hur det gick till när han (Hasan) hade drunknat, men några vittnen till olyckan fanns inte. Faris hade tidigt i livet en sådan intensiv fobi för vatten att det krävdes två personer för att bada honom.
Minnen från ett liv som munk
Den lankesiske pojken Gamage Ruvan Tharanga Perera föddes den 2 augusti 1987 i Horana, några mil söder om Colombo. Han började tala när han var omkring 2 år gammal, påstod nästan genast att han kom från Pitumpetemplet (30–35 km från Horana) och sade att han ville bli munk. Under de kommande åren lämnade Gamage flera uppgifter om vad han hävdade var hans tidigare liv.
I januari 1991, då Gamage var ca 3½ år, började Gamage i förskolan i Dombagoda, vilken låg på gårdsplanen till ett tempel med samma namn. Det var här som Gamage för första gången kom i kontakt med munkar. Men det var bara en av dem, Omatte Hemarama, som han regelbundet umgicks med, och för honom berättade han om sina minnen från sitt förra liv.
Den här webbplatsen kommer successivt uppdateras med extramaterial till boken Barns minnen från tidigare liv och relaterade ämnen.